I bygglovsärenden är det vanligt att det finns skillnader mellan det som prövats – och getts tillstånd till – och det som sedan faktiskt uppförts. Hur gör man när det som byggs inte stämmer överens med tillståndet – måste man alltid ansöka om ett nytt tillstånd? Hur stora avvikelser kan accepteras inom ramen för tillståndet? Och vad gäller vid tillsynen? För Lexnovas räkning tittar Johan Larsson närmare på de konsekvenser avvikelser kan få och hur dessa kan hanteras.
I de flesta byggprojekt sker detaljprojekteringen i takt med att projektet, och kanske till och med själva byggnationen, fortskrider. Särskilt i mer omfattande projekt innebär det ofta ett behov av att byggnadsverkets eller åtgärdens utförande behöver justeras i förhållande till vad som angetts i det underliggande lovet. Det kan t ex handla om att ge plats åt en teknisk lösning som inte kunnat förutsättas i samband med att bygglovet beviljats eller att det på grund av markförhållandena är lämpligt att ändra en byggnads placering något. Den fråga som därvid ofta inställer sig är hur mycket det som faktiskt byggs får avvika från bygglovet utan att det för den sakens skull innebär att bygglovet inte har följts.
Enligt plan- och bygglagen ska en ansökan vara skriftlig och innehålla de ritningar, beskrivningar och andra uppgifter som behövs för prövningen (se 9 kap. 21 § plan och bygglagen [2010:900], PBL). Genom att handlingarna upprättas av sökanden, eller genom sökandens försorg, kommer det underlag som byggnadsnämnden har till förfogande för sin prövning att variera dels i materiell omfattning, dels med avseende på vilken noggrannhet som t ex höjder och andra uppgifter anges.
För att säkerställa att byggnadsnämnden får tillgång till det underlag som krävs för prövningen, har den möjlighet att förelägga sökanden att komplettera sin ansökan inom en viss tid och vid äventyr av avvisning eller prövning av ansökan i befintligt skick (se 9 kap. 22 § PBL). Det finns ingen närmare reglering av vilket underlag som krävs, det får i stället avgöras i det enskilda fallet utifrån typen av den sökta åtgärden och de förhållanden som råder på platsen där åtgärden föreslås utföras.
Sammantaget kommer det underlag vilket ligger till grund för byggnadsnämndens prövning och efterföljande beslut att variera i både omfattning, kvalitet och noggrannhet. Det innebär i sin tur att själva lovbeslutet med tillhörande handlingar kan skapa ett tolkningsutrymme när fråga uppstår om lovet faktiskt har följts eller inte. Som exempel på vad som kan kallas ”inbyggda otydligheter”, kan nämnas avsaknad av eller otydligheter i ritningar eller beskrivningar som redovisar det närmare utförandet. Genom dessa otydligheter skapas flera potentiellt möjliga alternativ för ett utförande av den lovgivna åtgärden som kan sägas ligga inom ramen för vad som har prövats och godkänts genom bygglovet.
Motsvarande problematik även kan aktualiseras vid ansökningar om bygglov som innebär en uppföljning av ett tidigare beslut om positivt förhandsbesked för bygglovspliktiga åtgärder. Med anledning av att prövningen av ett förhandsbesked oftast sker utifrån betydligt enklare handlingar än vad som är fallet avseende ett bygglov, kan det uppstå frågor om vad som egentligen har prövats inom ramen för förhandsbeskedet. Byggnadsnämnden är bunden av vad som godkänts i ett positivt förhandsbesked om en ansökan om bygglov för åtgärden görs inom två år från den dag då beslutet fick laga kraft (se 9 kap. 18 § PBL). Det innebär att nämnden inte på nytt får pröva sådana frågor som redan avgjorts genom förhandsbeskedet. I förarbetena angavs att denna princip var så given att den inte behövde uttryckas i själva lagtexten (se prop. 1985/86:1 s. 285 samt prop. 2009/10:170 s. 470). Byggnadsnämndens prövning av förhandsbeskedet innebär också att frågorna anses prövade på ett slutligt sätt i förhållande till omgivningen, se 13 kap. 2 § första stycket 8 PBL. Omfattningen av byggnadsnämndens bundenhet till tidigare beslut om förhandsbesked och eventuella otydligheter i handlingarna illustreras genom nedan rättsfall.
Innebörden av ett positivt förhandsbesked har behandlats av Mark- och miljööverdomstolen i dess avgörande den 7 juni 2021, mål nr P 8759-20. I målet var omständigheterna följande. Ett bolag hade beviljats förhandsbesked för byggnation av radhuslängor på en fastighet som var belägen inom en byggnadsplan. Byggnationen stod i strid med byggnadsplanens bestämmelser bl a om fristående byggnader, antal bostadsbyggnader och tomtplatser, antal uthusbyggnader, bostäder i bottenvåning och mark som inte får bebyggas. Beslutet om positivt förhandsbesked hade vunnit laga kraft. Kommunen beviljade därefter bolagets ansökan om bygglov för uppförande av radhuslängorna. Ansökan om förhandsbesked resp. bygglov innehöll i princip likalydande ritningar avseende åtgärdernas utformning, med undantag för ett bullerplank och takterrasser med tillhörande trapphus.
I Mark- och miljööverdomstolen kom den huvudsakliga frågan att handla om i vilken mån de föreliggande planavvikelserna kunde ha ansetts prövade med bindande verkan genom förhandsbeskedet. I domskälen konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att beslutet om förhandsbesked var relativt knapphändigt formulerat och att det saknade tydliga ställningstaganden från nämnden vad gällde ett antal frågor – bl a avseende flera av planavvikelserna – som var av betydelse för en kommande bygglovsprövning. Vidare anges att nämnden hade motiverat beslutet med att ansökan var förenlig med detaljplanens syfte och i huvudsak hänvisade till en tjänsteskrivelse där det bl a angavs att bolagets ansökan om förhandsbesked utgjorde en del av beslutet. Därutöver framgick bl a att berörda grannar hörts i ärendet liksom att det genomförts en bullerutredning, en riskanalys och en vibrationsutredning.
Mot den bakgrunden kom Mark- och miljööverdomstolen fram till att bolaget fått ett omfattande positivt förhandsbesked och att det haft anledning att räkna med att förhandsbeskedet skulle vara bindande för de åtgärder som omfattades av den ingivna ansökan om förhandsbesked med tillhörande ritningar. Omständigheten att beslutet om förhandsbeskedet var knapphändigt utformat föranledde enligt Mark- och miljööverdomstolen ingen annan bedömning och bygglov beviljades för de delar av åtgärderna som prövats genom förhandsbeskedet.
När det handlar om uppenbara fall, d v s när det beviljade lovet i princip inte har beaktats vid utförandet inställer sig frågan om avvikelsen från lovet i sig innebär att en lovpliktig åtgärd har utförts. Under vissa omständigheter har byggnadsnämnden möjlighet att utfärda ett förbud mot att arbetet fortsätter med stöd av 11 kap. 31 § PBL.
Befogenheten omfattar bl a sådana arbeten som uppenbart strider mot plan- och bygglagen. Sådana förbud kan riktas mot ägaren av byggnadsverket som åtgärden avser, mot fastighetsägaren eller direkt mot den som utför arbete. Ett förbud mot fortsatt arbete gäller som huvudregel omedelbart, även om det överklagas, och kan förenas med ett vite som kan utdömas av Mark- och miljödomstolen som första instans vid överträdelser (se 11 kap. 37 § PBL).
Ett arbete anses strida mot plan- och bygglagen när det omfattas av lovplikt och det inte finns något beviljat lov som omfattar det. Som ovan nämnts, är det en förutsättning för utfärdande av förbud att det är fråga om uppenbara fall. Innebörden av uppenbarhetsrekvisitet har prövats av Mark- och miljööverdomstolen i flera avgöranden vilka refereras till nedan. Den sammantagna bilden är att det krävs relativt graverande omständigheter för att det ska anses uppenbart att ett arbete strider mot PBL på ett sätt som gör att det är möjligt att besluta om ett förbud mot att arbetet fortsätter.
I Mark- och miljööverdomstolens dom den 24 augusti 2023, mål P 5684-22, hade nämnden beslutat om ett tidsbegränsat bygglov för byggnader för tillfällig vistelse. Därefter hade ytterligare ett tidsbegränsat bygglov getts som omfattande ändringar av den ursprungliga åtgärden, bl a hade ändringar av byggnadernas fasader beslutats. Åtgärder som därefter vidtagits på fastigheten i form av bl a spontning, pålning, schaktning och marksanering påstods av en anmälare stå i strid med det tidsbegränsade bygglovet. Byggnadsnämnden hade lämnat anmälan utan åtgärd.
Mark- och miljööverdomstolen kom fram till att marknivåerna på fastigheten hade förändrats men att schaktningsarbetena som lett till detta fick anses innefattade i det senare lovbeslutet, trots att det inte uttryckligen framgått av byggnadsnämndens redogörelse för vad beslutet omfattade. Schaktningsåtgärderna anses därmed vidtagna med stöd av ett giltigt lovbeslut (jfr även prop. 1985/86:1 s. 708). Domstolen uttalade vidare att i den mån som avvikelser vilka var för omfattande för att rymmas inom bygglovet hade förekommit, bedömdes dessa ha godtagits i samband med att nämnden beslutade om startbesked och slutbesked för arbetena. Angående den andra frågan hänvisar domstolen till sitt avgörande den 20 januari 2023 i mål nr P 7966-22 till vilket jag återkommer nedan.
I ett avgörande den 8 mars 2019, mål nr P 4761-18, hade sökanden i sin bygglovsansökan redovisat både bygg- och rivningsåtgärder. Byggnadsnämnden hade dock endast beslutat att ge bygglov. Sedermera kom nämnden att besluta om ett förbud mot fortsatt arbete med stöd av 11 kap. 31 § PBL. I Mark- och miljööverdomstolen var frågan om de byggnads- och rivningsåtgärder som sökanden hade låtit utföra omfattades av det tidigare bygglovet eller om det var uppenbart i den mening som avses i 11 kap. 31 § PBL att det hade utförts åtgärder som strider mot lag. Domstolen konstaterade att omständigheten att nämnden utan att begära in några kompletteringar, trots att de ritningar som bifogats ansökan tydligt visade att avsikten var att delar av byggnaden skulle rivas, innebar att det beviljade bygglovet och startbeskedet omfattade alla åtgärderna som ansökan avsåg. Mot denna bakgrund ansågs rivningsåtgärderna inte ha avvikit från det beviljade lovet, trots byggnadsnämndens feltolkning av ritningsunderlaget som legat till grund för bygglovsbeslutet. Nämndens beslut om förbud mot fortsatt arbete upphävdes.
I ett något udda avgörande den 21 december 2017, mål nr P 8554-17, var fråga om huruvida en viss åtgärd stod i strid med den gällande detaljplanen (jfr 10 kap. 2 första stycket 2 PBL). I målet hade en byggnadsnämnd beslutat om ett förbud förenat med vite mot att fortsätta toppkapa träd inom ett planområde där det i detaljplanen föreskrevs att områdets naturkaraktär inte fick förvanskas genom bl a trädfällning. Mark- och miljödomstolen, vars bedömning delades av Mark- och miljööverdomstolen, kom fram till att toppkapning inte kunde likställas med trädfällning.
Utgångspunkten är att det inte finns några möjligheter enligt plan- och bygglagen att bevilja ändring i tidigare meddelat bygglovsbeslut, vilket framgår av frånvaron av uttryckliga regler härom. Enligt rättspraxis är det dock möjligt att godta vissa mindre justeringar. Frågan om i vilken omfattning ändringar i utförandet av en åtgärd i förhållande till vad som godtagits i ett tidigare lovbeslut kan accepteras inom ramen för detta, har prövats av Mark- och miljööverdomstolen vid flera tillfällen. Den sammantagna bilden i dagsläget är att det ska vara fråga om närmast försumbara avvikelser för att utförandet ska kunna accepteras inom det tidigare lovbeslutet – i vart fall när det gäller avvikelser som kan konstateras genom en enkel jämförelse mellan handlingarna i ärendet.
I Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 15 mars 2023, mål nr P 4524-21, hade bygglov getts för nybyggnad av ett enbostadshus. Enligt ritningarna som hörde till bygglovet skulle det utföras en ramp på pelare för att nå byggnadens entré. I relationshandlingarna som getts in inför prövningen av slutbeskedet redovisades i stället en trappa. Byggnadsnämnden nekade slutbesked. Mark- och miljööverdomstolen gjorde bedömningen att det ändrade utförandet innebar sådana avvikelser från bygglovet som inte kunde godtas av byggnadsnämnden som en mindre justering. Domstolen konstaterade också att avvikelserna utgör lovpliktiga ändringar som kräver en ny ansökan om bygglov. Nämndens beslut att neka slutbesked fastställdes.
Rättsfallet MÖD 2020:51 gällde frågan om det var möjligt att godkänna reviderade ritningar inom ramen för ett redan beviljat bygglov avseende nybyggnad av enbostadshus. Byggnadsnämnden hade med stämpel godkänt reviderade ritningar utan att fatta något nytt formellt beslut om bygglov. Det ändrade utförandet innebar dels vissa ändringar i fasaden (ändring från altandörr till entrédörr samt placering och utformning av fönster), dels ändringar i den invändiga planlösningen. Mark- och miljööverdomstolen gjorde bedömningen att ändringarna varit för omfattande för att kunna rymmas inom tidigare beviljat bygglov. Enligt domstolen krävdes därför ett nytt bygglov för att få uppföra enbostadshuset enligt de reviderade ritningarna. För att kunna få uppföra aktuellt bostadshus i enlighet med de reviderade ritningarna, skulle dessa ritningar alltså ha behandlats som en ny ansökan om bygglov. Nämndens beslut att godkänna de reviderade ritningarna upphävdes.
I Mark- och miljööverdomstolens dom den 11 februari 2015, mål P 10418-14, hade byggnadsnämnden lämnat ett bygglov som innebar ett ändrat utförande av en byggnad som nämnden tidigare hade gett bygglov för (placeringen av byggnaden skulle bli 1 meter högre). Nämnden hade hanterat åtgärden som ett ”kompletterande bygglov”. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det senare lovbeslutet innebar att ett nytt lov hade lämnats, vilket enligt domstolen innebar att de formella kraven på handläggningen av en lovansökan varit tillämpliga. Den sökta åtgärden avvek från detaljplanen vilket bl a innebar att kraven på att nämnden ska bereda kända sakägare tillfälle att yttra sig över ansökan var tillämpliga. Nämndens beslut undanröjdes och ärendet återförvisades dit för fortsatt handläggning. Motsvarande bedömning gjordes i Mark- och miljööverdomstolens dom den 26 mars 2018, mål nr P 6928-17.
Om det inte är fråga om så pass uppenbara avvikelser att nämnden på egen hand eller genom en anmälan blivit uppmärksammad på dem under byggtiden, ställs frågan om avvikelser från lovet på sin spets först när sökanden ger in en ansökan om slutbesked för byggnadsarbetena. Byggnadsnämnden ska då pröva om byggherren har visat att alla krav som gäller för åtgärderna enligt lovet, kontrollplanen, startbeskedet eller beslut om kompletterande villkor är uppfyllda. Bristande kravuppfyllelse kan ytterst leda till att ansökan avslås och att nämnden initierar ett tillsynsärende (se 10 kap. 34 § 1 resp. 3 PBL). Jag återkommer till denna fråga nedan.
De lovbefriade åtgärderna omfattar både åtgärder som varken kräver lov eller anmälan och sådana åtgärder som kräver anmälan och beviljat startbesked för att få utföras. Till den första kategorin hör de så kallade friggebodarna. Till den andra kategorin hör bl a så kallade attefallsåtgärder. Det som är gemensamt för de båda kategorierna är att lovbefrielsen gäller under vissa förutsättningar; det kan vara fråga om att åtgärden får ha en viss maximal byggnads- eller bruttoarea, en viss nockhöjd eller att åtgärden ska utföras på ett visst avstånd från gräns. Utgångspunkten härvidlag är att om åtgärden inte uppfyller de krav som ställts upp för att lovbefrielsen ska gälla, då är åtgärden lovpliktig.
I den nu aktuella kontexten är inte avsikten att ge en uttömmande redogörelse för vilka förutsättningar som gäller för att utföra lovbefriade åtgärder, utan att undersöka om, och i så fall i vilken utsträckning, det är möjligt att avvika från kriterierna för lovbefrielse vad gäller t ex area utan att åtgärden för den skull anses lovpliktig. Det ska särskilt noteras att bestämmelserna i plan- och bygglagen som möjliggör att ge bygglov för åtgärder som avviker från detaljplanen, inte är tillämpliga på bygglovsbefriade åtgärder. Principerna för areaberäkning och nockhöjd, som ligger till grund för fastställande av area och höjd, ger i sig utrymme för vad som skulle kunna kallas för skenbara avvikelser utan att åtgärden för den sakens skull anses avvika från kraven på att en viss åtgärd ska vara lovbefriad (se t ex rättsfallet MÖD 2020:9 där domstolen bl a slog fast att de byggnadsdelar som anses vara mätvärda vid beräkningen av byggnadsarean även ska beaktas vid bedömningen av vilken punkt på byggnaden som ska utgöra utgångspunkt för mätningen av byggnadens avstånd till gräns samt prop. 2013/14:127 s. 76).
Följande rättsfall ger vid handen att Mark- och miljööverdomstolen har intagit en mycket strikt hållning vad avser förutsättningarna för att en åtgärd ska anses omfattad av undantagen från lovplikt. Av rättsfallen följer att det i princip inte finns något utrymme för att avvika från de i plan- och bygglagen angivna kriterierna.
I det ovan nämnda rättsfallet MÖD 2020:9 prövades om en viss byggnad uppfyllde kriterierna för att vara lovbefriad som så kallad friggebod enligt bestämmelsen i 9 kap. 4 § 3 PBL. Domstolen kom fram till att byggnadens byggnadsarea uppgick till strax under 15,1 kvadratmeter och att detta utgjorde en så pass liten avvikelse från den i PBL angivna byggnadsarean att den var av obetydlig omfattning och att det innebar att byggnaden uppfyllde kraven för lovbefrielse avseende area.
I Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 4 juni 2018, mål nr P 8142-17, hade byggnadsnämnden beviljat startbesked för nybyggnad av en bygglovsbefriad komplementbyggnad (se 9 kap. 4 a § PBL). Beslutet överklagades av ägarna till en grannfastighet. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar i sina domskäl att startbeskedet avsåg en byggnad med en byggnadsarea som översteg den i PBL angivna arean med 0,5 kvadratmeter och en taknockshöjd som översteg den i PBL angivna med 1,5 meter (vid tidpunkten för prövningen 25,0 kvadratmeter resp. 4,5 meter enligt den nyssnämnda bestämmelsens lydelse enligt SFS 2014:477). Båda dessa avvikelser innebar enligt Mark- och miljööverdomstolen att åtgärden inte uppfyllde kraven för lovbefrielse och att det därmed kräves bygglov för att få uppföra den. Nämndens beslut om startbesked upphävdes.
Byggnadsnämnden ska genom ett slutbesked godkänna att åtgärder som omfattas av ett startbesked anses slutförda, oavsett om arbetena har föregåtts av ett bygglov eller en anmälan av en anmälningspliktig åtgärd. Genom slutbeskedet godkänner också nämnden att, när i fråga om byggåtgärder, byggnadsverket får tas i bruk.
Prövningen som ska göras inför slutbeskedet omfattar bland annat en bedömning av om byggherren har visat att alla krav som gäller för åtgärderna enligt lovet, kontrollplanen, startbeskedet eller beslut om kompletterande villkor är uppfyllda.
Om nämnden har funnit skäl att ingripa med tillsynsåtgärder enligt 11 kap. plan- och bygglagen, utgör det ett hinder mot att slutbesked beviljas till dess att tillsynsärendet är avslutat (se 10 kap. 43 § 1 resp. 3 PBL).
Ett slutbesked får ges även om det finns brister i uppfyllandet av kraven enligt 10 kap. 43 § 1 PBL som är försumbara (se 10 kap. 35 § PBL). Ett interimistiskt slutbesked kan bl a ges när det finns brister i utförandet som inte är försumbara och som behöver avhjälpas. Genom ett interimistiskt slutbesked kan byggnadsnämnden också tillåta att ett byggnadsverk tas i bruk (se 10 kap. 36 § PBL). Det torde dock inte vara möjligt att ge vare sig ett slutbesked eller ett interimistiskt slutbesked för en åtgärd som är föremål för ett pågående tillsynsärende enligt 11 kap. plan- och bygglagen. Det följer av hur bestämmelserna i 10 kap. 35 § första stycket resp. 36 § första stycket första meningen PBL är utformade.
Nämnden har under vissa förutsättningar möjlighet att förbjuda den som äger eller har nyttjanderätt till ett byggnadsverk att använda hela eller delar av byggnadsverket, om det inte finns förutsättningar för att ge slutbesked enligt 10 kap. 34 eller 35 § PBL (användningsförbud). Om byggnadsverket har tagits i bruk med stöd av ett interimistiskt slutbesked får användningsförbud endast beslutas om det finns synnerliga skäl för det (se 10 kap. 33 § första stycket 2 och tredje stycket PBL).
För byggnadsnämndens tillsynsarbete gäller grundprincipen att nämnden ska göra en bedömning av förutsättningarna för och behovet av ingripande (främst förelägganden och förbud) eller en påföljd (byggsanktionsavgift) så snart det finns anledning att anta att någon inte har följt en bestämmelse i plan- och bygglagen, i föreskrifter, domar eller andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller i EU förordningar som rör frågor inom lagens tillämpningsområde (se 11 kap. 5 § PBL). I detta avsnitt har jag valt att fokusera på under vilka förutsättningar som det kan bli aktuellt med ett ingripande eller en påföljd från byggnadsnämndens sida, eftersom denna fråga är direkt relaterad till de frågor som behandlats ovan.
Förutsättningarna för byggnadsnämnden att ingripa eller besluta om en påföljd skiljer sig åt beroende på i vilket skede som tillsynen aktualiseras. När fråga är om att ett lov inte har följts utan att något slutbesked hunnit att meddelas, finns det större möjligheter för nämnden att besluta om såväl förelägganden som förbud (se ovan) än efter att så har skett. Detsamma gäller om det faktiska utförandet skiljer sig från vad som t ex framgår av startbeskedet.
När frågan om tillsynsåtgärder aktualiseras efter det att slutbesked har meddelats synes förhållandena dock vara annorlunda. I ett avgörande från i år (den 20 januari 2023, mål nr P 7966-22) prövade Mark- och miljööverdomstolen frågan om byggnadsnämnden haft fog för sitt beslut att avskriva en anmälan om att en uppförd byggnad inte stämde överens med det beviljade bygglovet. I domskälen konstateras att även om nämndens beslut att godkänna reviderade ritningar inom ramen för meddelat startbesked resp. slutbesked har gått utöver vad som kunnat hanteras inom ramen för sådana beslut (och därmed egentligen inneburit att det fattats nya lovbeslut) innebär besluten, eftersom de inte överklagats, att nämndens beslut att avskriva tillsynsärendet varit korrekt – det fanns inte förutsättningar för att ingripa.
Avgörandet framstår dock som något avvikande i förhållande till de principer som slagits fast i rättsfallet MÖD 2020:51.
Frågan om uttag av byggsanktionsavgifter vid avvikelser från ett beviljat bygglov har prövats av Mark- och miljööverdomstolen vid flera tillfällen. De nedan refererade avgörandena får illustrera det som framgår som den grundläggande principen, nämligen att det ska vara fråga om betydande avvikelser från beviljat lov för att det ska vara möjligt att besluta om en byggsanktionsavgift.
I Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 28 februari 2013, mål nr P 8564-12, hade bygglov beviljats för nybyggnad av enbostadshus. Byggnaden kom dock att uppföras 3,5 meter för långt till väster och 0,2 meter för långt mot norr i förhållande till den tillståndsgivna placeringen. Byggnadsnämnden beslutade därefter om en byggsanktionsavgift (för nybyggnad) med stöd av 9 kap. 6 § plan- och byggförordningen (2011:338). I domskälen uttalas att den avvikelse avseende byggnadens placering som skett inte är så väsentlig att den ska likställas med den situationen att byggnaden skulle ha uppförts utan bygglov. Mark- och miljööverdomstolen påpekar i sammanhanget att bestämmelserna i plan- och byggförordningen inte bör tolkas extensivt med hänsyn till dess straffliknande karaktär. Byggnadsnämndens avgiftsbeslut upphävdes.
I ett annat avgörande den 28 januari 2013, mål nr P 5960-12, hade ett bolag beviljats bygglov för uppförande av fyra takkupor på en byggnad. Tillbyggnaden hade emellertid enligt domstolen utförts som en form av ”taklyft”. Byggnadsnämnden beslutade därefter att ta ut en byggnadsavgift. Mark- och miljööverdomstolen kom dock fram till att de utförda åtgärderna, trots att de innebar en väsentlig skillnad i förhållande till vad som medgetts genom bygglovet, inte kunde betraktas som en sådan stor eller allvarlig avvikelse från bygglovet att det fanns förutsättningar för uttagande av byggnadsavgift. Byggnadsnämndens beslut undanröjdes.
Bedömning av vilka utföranden som är möjliga inom ramen för ett beviljat bygglov eller startbesked måste ske i ljuset av själva beslutet och de handlingar som tillhör detta. Beroende på hur dessa är utformade kan de ge olika stort utrymme för att konstatera att det faktiskt har skett en avvikelse från beslutet som antingen leder till att det är fråga om ett utförande som går utöver bygglovsbeslutet, eller ett utförande som inte redan är prövat genom förhandsbeskedet.
När väl en avvikelse från ett beviljat lov konstaterats, måste det undersökas vilken omfattning avvikelserna är av för att komma fram till om de kan accepteras inom ramen för lovet eller inte. Av Mark- och miljööverdomstolens praxis följer att det är möjligt att acceptera vissa mindre justeringar. Var den närmare gränsen går för vad som anses vara mindre justeringar har dock ännu inte klarlagts på ett tydligt sätt. Vad som däremot står klart är att det i så fall sannolikt rör sig om mer bagatellartade avvikelser och definitivt inte sådant som i sig skulle omfattas av lovplikt.
Vad gäller avvikelser från de mått- eller areaangivelser som utgör förutsättningar för att en viss åtgärd ska vara bygglovsbefriad, finns det nära nog inget utrymme för att göra några som helst avvikelser. Om förutsättningarna inte är uppfyllda, så är åtgärden lovpliktig. Det finns inga möjligheter att tillämpa reglerna om avvikelser i plan- och bygglagen i relation till dess bestämmelser om lovbefrielse.
Möjligheterna för byggnadsnämnden att ingripa med tillsyn mot åtgärder som avviker från lov eller startbesked för anmälningspliktiga åtgärder synes variera beroende på i vilken form och vilket skede som tillsynen sker; är det fråga om ett föreläggande eller förbud kan ingripande ske vid mindre avvikelser, är fråga däremot om påföljd i form av byggsanktionsavgift torde först relativt omfattande avvikelser kunna angripas.