I augusti 2014 lämnade Landahls medarbetare Peter Degerfeldt en expertkommentar i Blendow Lexnova över fördelningen av ansvaret mellan beställare och entreprenör avseende uppgifter och tekniska lösningar.
2009 meddelade Högsta domstolen (HD) en dom gällande hur ansvaret för lämnade uppgifter/tekniska lösningar i ett entreprenadavtal där AB eller ABT är åberopat (1 kap 6 § i AB 04 respektive ABT 06) ska tolkas. I NJA 2009 s 388 fastslog således HD hur AB och ABT:s bestämmelser gällande ansvar för lämnade uppgifter/tekniska lösningar i ett entreprenadavtal skulle tolkas. Kortfattat är det den part som lämnar uppgiften eller projekterar fram den tekniska lösningen som också står ansvaret för den, och det oaktat om AB eller ABT är åberopat.
I slutet av förra året meddelade HD en ny dom på samma tema. Skillnaden i det här fallet var att inte något av byggbranschens standardavtal var åberopade i parternas avtal. Ett standardavtalslöst tillstånd således. Som jag i min expertkommentar för april månad skrivit så blir rättsläget i ett sådant fall gällande tolkningen av parternas entreprenadavtal något osäkert. Om inte annat blir det svårare att juridiskt motivera det slut man bedömer/anser ärendet eller målet skall ha. Analogier från köplagen gör sig t ex inte alltid så väl när det gäller en tjänst. Konsumentlagstiftningen kan också vara svår att tillämpa i kommersiella entreprenadförhållanden. Det aktuella rättsfallet är NJA 2013 s 1174. Eftersom inte någon av mina skribentkollegor har kommenterat detta rättsfall tidigare så tar jag mig friheten att ägna denna krönika åt rättsfallet.
Bakgrunden var följande. En kyrka i Västerås (Kyrkan) lät med början år 2000 uppföra en kyrkbyggnad i Västerås. Som totalentreprenör anlitades PEAB Sverige AB (PEAB). Det kan också nämnas att Kyrkan anlitade en egen teknisk konsult, Byggkvalitet AB, för att assistera Kyrkan i byggtekniska frågor. Kyrkan valde under arbetets gång att bryta ut golvläggningen i församlingssalen ur entreprenaden. I totalentreprenaden ingick efter Kyrkans beslut en skyldighet för PEAB att leverera undergolv i betong och att tillhandahålla fuktmätning så att golvläggning kunde ske säkert ur fuktsynpunkt.
PEAB anlitade företaget Munthers Torkteknik AB (Munthers) för att utföra fuktmätningar under entreprenadtiden. Munthers utförde en fuktmätning av undergolvet i januari 2001. Munthers resultat från denna fuktmätning är redovisad av Munthers i ett protokoll till PEAB. PEAB i sin tur vidarebefordrade protokollet med mätresultatet till Kyrkans representant. När man studerar aktuellt fuktmätningsprotokoll närmare framgår att den relativa fuktigheten, uppmätt i ett borrhål i samlingssalen, vid 20°C var 84,7 procent och att osäkerheten var 2,6 procent. Slutvärdet var därför enligt protokollet 87,3 procent relativ fuktighet. I protokollet angavs också som en anmärkning att mätpunkten inte hade korrekt djup och att mätvärdet därför sannolikt var lägre än det hade varit vid mätning på korrekt djup. Efter upphandling i konkurrens ingick Kyrkan i februari 2001 ett avtal med Hedlunds Golv i Västerås AB (Hedlunds) om att Hedlunds skulle utföra arbetet med mattläggning i församlingssalen. Den golvmatta som Hedlunds skulle lägga enligt avtalet fick inte enligt monteringsanvisning läggas om den relativa fuktigheten i golvet översteg 85 procent. Den omständigheten var känd för Kyrkan. Hedlunds hade kännedom om att PEAB hade beställt uppmätning och att denna var utförd. I samband med att Kyrkan och Hedlunds träffade avtal skickade Kyrkans representant ett telefax till Hedlunds och antecknat i telefaxet att Munthers fuktmätning den 12/2 kl. 11.00 var 84,7 procent. Hedlunds utförde därefter sitt arbete med mattläggningen och Hedlunds arbete avlämnades till Kyrkan. Under garantitiden uppkom bubblor i mattan. Mattan släppte också från underlaget. Vid besiktning konstaterades att den relativa fukthalten i betonggolvet under mattan översteg 85 procent på flera ställen och att detta var förklaringen till att mattan släppte från underlaget. Det kunde också konstateras att betongplattan där mattan hade lagts inte tillförts fukt utifrån. För att åtgärda bristerna revs den gamla mattan ut och ersattes efter nya fuktmätningar och grundarbete med en ny matta av motsvarande typ. Hedlunds utförde inte något felavhjälpande utan detta utfördes av annan entreprenör. Kyrkan väckte talan mot Hedlunds och yrkade ersättning för avhjälpande av fel som utförts med annan entreprenör till ett belopp om 281 250 kr jämte viss ränta. Hedlunds bestred yrkandet. Kyrkan menade att det förelåg fel i den utförda tjänsten från Hedlunds sida. Kyrkan menade att de hade vidarebefordrat mätningsprotokollet till Hedlunds och att ansvaret för att golvmattan lades trots att fuktigheten i undergolvet var för hög, åvilade Hedlunds. Hedlunds å sin sida menade att totalentreprenören PEAB hade det övergripande ansvaret för att betonggolvet skulle vara färdigt för beläggning, att Hedlunds aldrig fått del av fuktmätningsprotokollet och att anteckningen i telefaxet gjorde att Hedlunds hade rätt att utgå ifrån att golvet var klart för att anlägga matta på.
Här kan anmärkas att såväl tingsrätten som hovrätten ansåg, och att även utgångspunkten i HD:s prövning var, att det i målet inte var visat att aktuellt fuktmätningsprotokoll hade vidarebefordrats till Hedlunds. Hedlunds hade således i målet enbart fått information om att Munthers hade utfört en fuktmätning och att den relativa fuktigheten således låg under 85 procent (84,7 procent). Tingsrätten kom till slutsatsen att Hedlunds dock inte hade rätt att förlita sig på den av Kyrkan lämnade uppgiften om 84,7 procent. Enligt tingsrättens mening måste man ställa ett högre krav på en avtalspart som inte har fackkunskaperna och att denna gör erforderliga kontroller av uppgiftens tillförlitlighet. Tingsrätten ansåg att Hedlunds t ex hade kunnat införskaffa det aktuella fuktmätningsprotokollet från PEAB. Tingsrätten ansåg att Hedlunds var ansvariga för den felaktiga läggningen.
Hovrätten gjorde en genomgång av den lagstiftning som kunde vara aktuell att dra analogier ifrån (köplagen, konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen). Hovrätten kom till ett annat slut än tingsrätten. Hovrätten vägde då bl a in att det för Hedlunds var känt att Munthers, som utförde fuktmätningen, var en professionell aktör på området och att protokollet för aktuell fuktmätning skickades ifrån PEAB, vilka Kyrkan hade ett avtal om totalentreprenad med. Kyrkans representant hade också till Hedlunds lämnat klar och precis uppgift om nivån på den relativa fuktigheten med hänvisning till Munthers mätning. I målet hade enligt hovrätten inte framkommit någon omständighet som kunde ge Hedlunds anledning att betvivla den aktuella riktigheten i uppgiften. Hovrätten fann att det skulle föra för långt att kräva att Hedlunds ändå skulle tillförsäkra sig om riktigheten i Kyrkans uppgift. Detta utgjorde inget fel i tjänsten och Kyrkans talan ogillades. Hovrätten var dock oenig. Två hovrättsassessorer var skiljaktiga. Dessa fann att Hedlunds genom att inte kontrollera tillförlitligheten i Kyrkans uppgift åsidosatt sin omsorgsplikt. Det förelåg således ett fel vilket skulle berättiga Kyrkan till ersättning. Tingsrättens dom skulle därför enligt de skiljaktiga stå fast.
Målet överklagades till HD som meddelade prövningstillstånd. Även HD gick igenom aktuell lagstiftning som kunde vara aktuell för analogier. HD konstaterade också vad som gällde för ansvaret för uppgifter i en entreprenad enligt ABs och ABTs bestämmelser, d v s att den som lämnat en uppgift, ett undersökningsmaterial eller en teknisk lösning i en entreprenad, ansvarar för riktigheten av dessa. HD noterade också att enligt 2 kap 9 § AB 04 måste part underrätta motparten om man upptäcker att någon uppgift i väsentligt avseende avviker från verkliga förhållanden eller att kontraktshandlingarna på annat sätt är bristfälliga eller så utformade att det skulle medföra olägenheter eller vara olämpligt att utföra kontraktsarbetena enligt dessa.
En sak jag vill påpeka är att i den bestämmelsen står det att om part upptäcker aktuell uppgift föreligger en underrättelseskyldighet. Enligt ordalydelsen är det således inte någon plikt ålagd part att närmare granska tillförlitligheten av handlingar etc.
HD:s sammanfattande slutsats avseende ansvaret för uppgifter var att säljaren av en tjänst normalt inte har någon skyldighet att närmare granska eller bedöma uppgifter om sakförhållanden som köparen av tjänsten har lämnat. En sådan skyldighet föreligger bara när säljaren inser att uppgiften är felaktig eller om det finns en tydlig indikation på detta. HD fann därmed att det inte var klarlagt i målet att Hedlunds hade insett att den av Kyrkan lämnade uppgiften var felaktig, eller i vart fall inte fullständig. Det fanns inte heller någon tydlig indikation på att så skulle vara fallet. Kyrkans uppgifter var precisa och av det slag som Hedlunds behövde för att sätta igång sina arbeten. Hedlunds hade därför ingen skyldighet att närmare undersöka om uppgifterna var korrekta eller fullständiga. Kyrkan hade därför inte rätt att göra några felpåföljder gällande gentemot Hedlunds. HD var dock inte enig utan justitierådet Lambertz var skiljaktig. Han ansåg att tjänsten var felaktigt utförd och att Kyrkan hade rätt till ersättning från Hedlunds. Justitierådet Lambertz hängde dock upp sig på att Kyrkan inte hade tillnärmelsevis samma vana och kunskap som Hedlunds när det gäller att förstå fuktighetsbedömningar och deras betydelse. Kyrkan hade enligt Lambertz rimlig anledning att förvänta sig att Hedlunds skulle ta ansvar för att mattan kunde läggas utan risk.
I samtliga instanser var dock majoriteten av uppfattningen att Kyrkan var att jämställa med en kommersiell part i ett rättsligt hänseende; någon lättnad lades inte på Kyrkan.
HD har nu inom loppet av några år avgjort två mål av intresse för entreprenadrätten. Bägge målen har rört ansvar för uppgifter och i det ena målet har man således bedömt AB-familjens regleringar och kommit fram till att den som lämnar en uppgift i en entreprenad också får svara för denna enligt AB:s och ABT:s bestämmelser. Motsvarande gäller på det standardavtalslösa området, d v s när parterna inte avtalat om AB eller ABT. Bägge sluten är enligt min uppfattning tämligen okontroversiella och i sak riktiga. Det nyligen avgjorda målet visar dock det problem som domstolarna ställs inför på det entreprenadrättsliga området när parterna inte avtalat om något av byggbranschens standardavtal.
Ytterligare en randanmärkning är att det också tar tid att tvista/processa. I det aktuella NJA-fallet från 2009 avsågs entreprenader som utfördes i slutet av 70-talet. Det nyligen avgjorda målet avsåg entreprenad färdigställd 2001. Det har således tagit mellan 13 och 30 år att få ett svar på hur vissa bestämmelser skall tolkas i ett entreprenadavtal. Således bör man skaffa sig relativt unga ombud för att vara säker på att dessa inte pensioneras innan målet är avgjort...